fredag 24 november 2017

Snöfall bidrag och upprop

Den här veckans sista del blev verkligen galet... i torsdags när jag skulle upp till Umeå var det en klass 2 varning längs hela Norrlandskusten. Jag tänkte att jag testar och kollar väglaget och om det inte är bra vänder jag om. Det var bra hela vägen upp, endast ngr som låg i 60 km/h som var i vägen. Det hade man inte behövt köra. Jag var ut3 på ett projekt fram till lunch och då jag körde till kontoret hade vädret tilltagit till det sämre så jag beslutade mig för att åka hem redan då för att både slippa värsta trafiken men all snö hade drivit så mycket och bildat för mycket snö för min framhjulsdrivna bil att palla och allra helst för att inte jag skulle köra fast och inte ha möjlighet att komma loss själv. Jag låg på mellan 40-90 hela vägen hem.


Men hur skönt är det inte att få sitta hemma och arbeta. Fast jag måste tillägga att det är rätt jobbigt oxå. Dels för att jag sitter fastnaglad i dålig position så kroppen blir inte glad men sen är det för av ngn konstig anledning svårt att känna sig ”duktig” när man inte är bland medarbetare. Det är som jag får lite dåligt samvete för att jag har möjligheten och inte alla andra... men det ligger ju hos mig så det är väl bara att jag fortsätter arbeta med mina egna tankar.

Idag är det köpmännens hysteriska black friday. Jag gillar inte att vi lockas till att köpa så mycket hela tiden och kulmineras under denna dag. Fick ett fint tips som jag tog som en motdemonstration till denna köphysteri. Jag swischade 50kr till ’kvinna till kvinna’ som i 25år arbetat för kvinnors rättigheter runt om i hela världen. Kände att det var bättre i denna tid när strukturerna av manligt styre och förminskande av (oftast) kvinnor rasar i en omtumlande jordbävning världen över men framförallt här i sverige. 

Jag vet ju att sexism, mobbing, utfrysning etc förekommit och har råkat ut för det själv om än inte i större omfattning än att jag kunnat hantera det och svara för mig, det är inte alla som kunnat det. Jag har jobbat i en mansdominerande bransch i snart trettio år, det sägs alltid att det ”är högt i tak” och visst, det är väl bra om man ändå är lyhörd för de som befinner sig runt omkring. Jag har en gång för länge länge sedan blivit så ledsen att jag gick in till chefen och berättade om situationen, andra gånger har jag fått försvara mig på elaka uttryck eller ogenomtänkta uttryck. Inte alls sådana hemska övergrepp som nu bevittnas i alla olika upprop. Jag blir ledsen men samtidigt glad för att det äntligen börjar hända något, i en fråga jag försökt förändra i trettio år, att riva barriärer, attityder och beteenden på arbetsplatser, tyvärr oxå känt att en kvinna måste prestera tre gånger så bra som någon man för att bli sedd eller lyssnad på. Jag har dock alltid känt att jag fått respekt för mitt engagemang och kunnande och är ingen djup feminist, hur man nu uttrycker sig, jag är för mänskligheten för människan vad de än har för kön, läggning, hudfärg osv.
Byggbranschen kommer snart ut i DN med ”sista spiken i kistan” och om man ser alla branscher som har gjort upprop så förstår man det strukturella problemet som funnits och finns än idag, men som vi nu tillsammans måste våga förändra tillsammans.



Trevlig helg