torsdag 31 augusti 2017

Doris och Hilda ❤️

Nu ska jag berätta om mina "barnbarn", hittills har de visat sig i form av en hund och en katt och dom är ljuvlig! fort jag kommer hoppar dessa fram, mest Doris (hunden) som alltid är så kärvänlig och gosig. Katten kör mest fartrace och när man då busar kommer hon och hänger och småbiter o busar med en. Jag blir bara lycklig.
Dom busar med varann och är så retsamma och kärleksfulla, Love it. ❤️


Kram

Tåg ner mot uppsala

here i go again.... torsdag och på väg till Uppsala för ny operation av Burst smärtstimulator. Det är precis som den faller ur läge efter någon/några månader och tappar den inställda smärtstimuleringen. Jag blir så himla less. När jag pratade med läkaren kring midsommar var det precis som han blev lite putt och frågade "har den verkligen fungerat någongång" ... hur ska man bemöta det... ja när jag varit nyopererad har den iallafall gett mer lindring än efter tre månader... jag hör ju hur det kan knäppa till i nacken och sedan är det precis som de durrningar som varit längre ner mot handen bara når överarmen.... nu är ju även mitt batteri slut så det sa jag till om i februari och hoppas de räknat med att byta detta oxå, annars får de nog ta bort skiten.

På allt detta har min kirurg i Umeå gått i pension och då vill Umeå skicka min receptutskrivning via min vårdcentral. Inför detta bad jag Umeå skicka ner hela min journal till Ö-vik och jag bad läkaren i Ö-vik sätta sig in i mitt ärende för att förstå varför jag vill ha receptförnyelse. Nu sist var det som öviks läkaren tvekade till att skriva ut, började prata om smärtstimulatorn och att invänta denna operation innan han skulle skriva ut receptet. Jag har ju opererat mig säkert tio gånger under senaste åren med smärtstimulatorer och ändå kompletterat med extra mediciner för att överhuvudtaget fungera .... den här operationen kommer ju inte ändra på situationen... jag blir frustrerad över hur mycket man måste driva sina egna behov så mycket när allt finns nedskrivet. Jag sa att endera får han sjukskriva mig eller skriva ut recepten.

Hur mycket har man egentligen för att kämpa varje jä...la dag med att orka med ett fulltidsarbete, hem och fritid när man känner sig oengagerat bemött för det man söker för. Ska jag behöva bli en bidragstagare för att de ska tro på mig....
jag har känt ibland som att de inte tror på mig när jag är fulltidsarbetande, har ett glatt humör, trots att jag har så stora bekymmer med min smärta.... är det lättare att förstå smärta om jag blir en grå mus, grinar och gömmer mig hemma och är sjukskriven??? Fattar inte systemet... jag vägrar låta smärtan vinna över min vardag, hur mycket mediciner jag än behöver äta och hur många operationer jag än behöver göra. Jag är för tävlingsinriktad och tjurig för att ge upp min självständighet men ibland blir jag bara så himla less och ledsen för hur jag bemöts och hanterad i vården. Tänk alla som inte kan prata för sig, hur har dom det? Hur orkar dom? Jag hoppas verkligen att de har en kärlek till sig själv som gör dem stark för att kämpa mot systemet.

Nu sitter jag iallafall på scandic och inväntar morgondagens operation. Här och nu, det är det som är viktigt, livet är värdefullt och för roligt för att jag vill hamna i ett okontrollerat system utan människovärde/känsla. I am a fighter!




onsdag 30 augusti 2017

Reflection week

Är ett begrepp i mitt företag där vi stannar upp på arbetsplatser någongång under samma vecka efter att det inträffat en arbetsplatsolycka med dödlig utgång. Vi pratar om säkerheten och berättar om det inträffade sedan har vi en tyst minut för att hedra offret/offren. I detta fall var det en man i södra delarna av landet som så tragiskt omkom efter en fallolycka. Det är alltid lika jobbigt när det inträffat och jag hoppas vår bransch kommer kunna bli säkrare för ingen ska behöva omkomma på sitt arbete. Det var en fallolycka oxå när min egen pappa omkom vid ett brobygge i mitten av 70talet och dessa känslor har lätt att komma fram när man ser att fyrtio år senare händer det fortfarande. Då hade man inte fallskyddet på plats och det hade man inte nu heller. Så himla onödigt och ledsamt.


söndag 27 augusti 2017

Wedding day

Lördagens tema i kärlekens tecken. Vi samlades utomhus för att vid ån bevittna både dop av deras Bo Olivia och sedan vigselakten mellan Märtha och Mattias. Det är så fantastiskt kul att få dela en sån här dag med brudparet! Otroligt vacker brud och brudgum, fina och trevliga gäster, solen som sprack fram under vigselakten där vi stod vid ån och avslutande buffemiddag och fina tal. Jag fick sådana minnen från vårt eget bröllop för snart tio år sedan. Vårt "bergsprängarbröllop" som jag alltid kommer minnas. Bjuder på en liten bildkavalkad,







lördag 26 augusti 2017

Gamla arbetskollegor

jag har haft äran att jobba i ett av de stora infrastrukturprojekten vi haft i sverige och framförallt det största i Ångermanland på den tiden. (Botniabanan var större och det har jag också varit delaktig i) Det jag avser nu var projekt höga kusten, då byggde vi 32 km ny väg och 34 broar varav den största bron var höga kusten bron. Projektet startade 1993 och invigdes 1997 och det är nu tjugo år sedan.... känns verkligen inte som om det stämmer men så är det.
Vi klarade både budgeten med råge, kvaliteten på utförande och noll arbetsolyckor. Vi hade ett otäckt och allvarligt tillbud, med en brand i veda pylonen när den var ca 40 meter hög, men inga skadade annat än riktigt riktigt skärrade personer. Jag var då gravid med min son, så vi pratar om 1995. Som tur var gick allt otroligt bra. Har dock för mig att kranföraren som agerade supersnabbt och fick på personkorg på kroken och kunde få ner de människor som befann sig högst upp fick otroligt jobbigt mentalt och skolade om sig. Det kan man ju förstå, har även hört att han sedan kom tillbaka till branschen.


Flera av mina projekt  kollegor har tyvärr gått bort pga sjukdom men vi är en grupp som ändå
hunnit träffas vid olika sammankomster och denna gång var det lite extra eftersom det var 20 års jubileum.

Hela projektet går igenom det vackra området längs kusten i Ångermanland. Vi började i överdal, Härnösands kommun,  och slutade i gallsäter, Kramfors kommun. Hela projektet var 32 km ny europaväg och 70 km anslutningsvägar. Själva smycket i allt, höga kusten bron är 1,8 km lång. Under byggtiden var det en av världens 7e längsta broar. Vi var troligtvis först ut av projekt som genomförde unik miljöutbildning till alla inblandade pga den stora fokus kring miljöfrågor som startade då i nya anläggningsprojekt. Landskapsanpassningen var viktig för att det skulle se ut som om vägen alltid hade varit där.
Alla broar som går över vatten eller dalgångar har fått en arkitektonisk utformning, som inte alltid var lätt att utföra (vissa brostöd var så trånga att det var svårt att få i betongen efter armeringsarbetena och under armeringsarbetena var det trångt trångt)
En bonde från bygden fick sortera och sälja frö som sedan användes för att återså ex.vis slänter.

Lite kort historik, jag har så mycket minnen och massa fakta i kvarvarande dokumentation så det här är bara ett litet axplock.

Här är iallafall några av mina fina gamla kollegor. De flesta är pensionärer idag men så fantastiskt mycket kunskap och driv det fortfarande finns i mina fina "gubbs" jag önskar att vi i nästa liv får jobba ihop igen
💛🙏

fredag 25 augusti 2017

Gott och blandat och plötsligt i Indal

inte är det lätt att komma ihåg att skriva av sig under veckorna... jag ser att jag har en tendens att skriva när jag jobbat klart och blir ledig. Det har nog med min fokusering på att hantera värken under veckorna eftersom jag behöver hålla den så mycket jag kan i schakt när jag inte har "friheten" av ledighet och vila när jag vill.
Värken har bara tilltagit för varje vecka jag lägger bakom mig i arbete. Men jag känner kroppen, jag känner signalerna och jag påverkar så mycket jag kan.

Förra fredagen var vi på kräftskiva hos våra vänner. Så många goda pajer och kräftorna var oxå god och förrätten lika god med gott och blandat från deras egna trädgårdsland samt räkor. Jag körde så det
blev inte mycket bubbel för min del men övriga hade gott i glasen.



Lördagen var det vila på dagen och 40årsfest på kvällen hos våra grannar i byn.
Så himla trevligt det med!! Det ösregnade ute men vi satt tryckt inne i ett partytält med lagom läckage och slapp de hårda vindarna.

I veckan har jag bl.a. varit ute en arbetsplats för att stämma av arbetsmiljöarbetet hos platschefen. Det gick bra och efter gick jag upp på valvet och pratade lite med grabbarna där. Det är så roligt att få vara ute på byggen och jag känner att det blir för sällan mellan allt annat jag gör.

Fixade ny klädsel till Simon och Alex på deras övertagna hammock. Den  hade inga dynor och taket och sittdelen var i en tråkig blek blåfärg. Men från kila möbler där jag köpt till mig själv hittade jag en svart dyna och tak, som jag kollade med dom om det var något de kunde tänka sig. Efter klartecken beställde jag och vilket lyft det blev. Synd jag inte har före och efter bild men det ser så fint ut nu och dom är nöjd, huvudsaken.

Nu sitter jag i indal då vi ska på dop/bröllop imorgon. Känns jättekul och så många bröllop/dop har jag inte varit på så det ska bli jättekul. Tydligen är det uppåt hundra gäster!!!
Vi bor i husbilen på plats och nu har vi en lugn kväll som ska avrundas med lite yatzy.
På bög hit, vi for via Birsta i Sundsvall, så var det magisk natur med kvällssol som jag skulle föreviga, blev inte så bra bilder men ni får se de som blev...



Kram

torsdag 17 augusti 2017

Thank god, tomorrow it's ...

Även om det än bara är torsdagkväll så sammanfattar jag min vecka såhär...
Augusti är inte ens till ända och jag känner ändå så här, hjälp. Trött, tröttare, tröttast.
Helgen är inte mycket lugnare... kräftskiva på fredagkväll, 40års fest på lördag, vila dock på söndag. Fast egentligen behöver vi på söndag hålla på med fönster...

Känns som veckorna består av måndag och fredag och däremellan en dimmig tillvaro... konstig känsla det där. Tur dock att det är roligt att befinna sig i dimman, jag har inte en tråkig dag, blir bara slut, men det är ju ingen större fara.


Den här bilden kom upp på Facebook och vilka minnen 🙏❤️
Dock går mina minnen främst till 1995 för då köpte jag den, till sonens ankomst för att han skulle få använda den när han behövde en mat/barnstol. Jag har ju alltid gillat gamla möbler och den här passade verkligen bra. Jag målade den dalablå (originellt med valet av färg när man fick en pojke va, inte alls "fast i gamla värderingar" pojke-blå, flicka-rosa...) den blev iallafall välanvänd med dess möjligheter att ändra höjd. Hoppas den kommer till användning igen någongång. Annars får jag väl sälja den.

Kram

söndag 13 augusti 2017

Arbetsglädjen

Så har jag gjort min första arbetsvecka efter semestern och det känns mest skönt! Har naturligtvis varit trött men vem är inte det direkt efter semestern när kroppen ska ställa om sig. Jag har även kvällstid arbetat på konsultuppdrag till en mindre byggfirma som behövt lite stöd. Det är så himla roligt att kunna bidra men dygnet har för få timmar...
Tur att jag älskar att arbeta med det jag gör, hur tacksam är man inte för det!

I torsdags kom ett helt gäng med karlar till oss eftersom det har varit SM tävlingar i metallsilhuettskytte. Det har varit super trevligt och jag jobbade ju i fredags så på kvällen grillade vi och det blev repris även på lördagskvällen. Hur roligt det än är med sällskap och vänner tar det ju också på kroppen. Mycket disk blir det efter trivsamma middagar... men det blir framförallt mycket skratt och många historier. Enda synpunkten är väl att jag oftast blir ensam kvinna, men det är jag ju van.
 Söndagen har jag faktiskt tillbringat framför tv serier. Har inte orkat någonting men så är det ibland.

Jag har till min inglasade altan köpt två nya fåtöljer och ett bord där jag sitter och myser så ofta jag kan. Det blev faktiskt superbra! Ikea är leverantör och korgstolarna finns både i svart och vitt. Hörde att mamma också var sugen på dem till sitt fina lusthus.


mitt lilla busfrö till hund vill ju vara med mig överallt och han satte sig själv framför kameran när jag skulle föreviga piffningen.... de gardiner som är kvar på bilden kommer inom kort ryka, blev en dålig ide och dåligt uppsatt förra året, ska dock ändras men än så hänger dessa kvar. På andra sidan av rummet har de rykt.

fredag 4 augusti 2017

Vänner och havet

Just nu sitter jag hos frissan för att bli fin i håret igen lagom till arbetsstarten.
I onsdags fick jag kvälksbesök då min vän som jag var med under tisdagen snabbt bestämde sig för att tillbringa ons kvällen med mig och sin dotter, så mysigt! Maken for vid midnatt ner till Sthlm på jobb så det passade ju utmärkt. Vi satt och surrade, drack lite rosé och gjorde ansiktsmask och njöt! Torsdagsmorgon startade vi med frukost på altanen med mina nya fina muggar, solade och sen tog vi en promenad till vattnet där nitro fick bada. Superhärligt väder.





Kvällen avslutades av mig hos sonen på middag och sen åkte vi ut i båten. Snacka om perfekt avslutning på semestern.


Ikväll blir det bara en lugn härlig fredagkväll
Kram

onsdag 2 augusti 2017

Sista semesterdagarna

Jisses vad fort semestern gick... jag som gärna hade fortsatt vara ledig ett tag till. Vi får fyra dagar tillsammans denna vecka jag och maken, han åker ner och jobbar torsdag och fredag och är även ute på ett snabbuppdrag idag, onsdag. Behövdes till att spränga loss en vattenpump. Jag står och skrapar fönster. Evighetsgöra...

Vovven blev otroligt glad när husse kom hem, lite suddiga bilder fick jag... och två härliga parfymer kom han hem med. Vi satt ute på altan och käkade middag och himlen färgades av en vacker regnbåge.
 ❤️



Har även hunnit med en dagsutflykt med en vän. Vi for till Härnösand och shoppade och käkade lunch, liten rundtur till vackra villa fridhem som byggdes 1868 av grosshandlare Kempe. Det är en familj som haft stort inflytande i Härnösand. Otroligt vacker tapet på väggen och idag finns det café så man kan sitta där och fika. På väg hem stannade vi på lite loppisar men fann inget annat än en säck ved för femtio kr.