torsdag 29 juni 2017

Stundande 18 års kalas

go kväll på er, nu är det nära. Nära till jag får säga att jag har semester men innan det lite roliga saker att bocka av. Idag hade jag information på ett uva möte. Det är ett möte med alla yrkesarbetare som när vi från arbetsgivaren har informerat så har facket sin tid och då får vi inte närvara. Jag pratade lite kort om massa saker, olycksstatistiken, företagets värderingsgrunder, egna ansvaret, säkerhetskulturen och säkerhetsutrustning. Som vanligt går tiden för fort, jag kan ju prata om det hör i sömnen men det kändes bra, åhörarna kändes delaktig och intresserad. Det roligast var att efter mötet ringde en kollega som var med och gav mig sån fin återkoppling så jag blev både rörd och tacksam. Vi är inte alltid duktiga på att ge varann beröm, men så kul när det händer.
Jag brukar faktiskt själv försöka säga fina omdömen så mycket jag kan till människor för alla växer av att få positiv feedback.

Imorgon stundar ett 18års kalas, om man nu får säga kalas när det gäller en 18åring ... det är min systers äldsta som fyller år, världens finaste Sanna. Hon kommer att få två tekoppar från Rörstrands serie Mon Amie, den kan hon utöka om hon vill eller nöja sig med två tekoppar. Själv skulle jag gärna ha den, men vad vet jag vad en ung kvinna i dag önskar sig. Själv har hon ju sagt pengar.



I veckan nåddes vi av det sorgliga beskedet att skådespelaren och författaren Michael Nyqvist, endast 56 år, har lämnat oss pga cancerhelvetet. Sån otroligt mysig och ödmjuk man, vad det verkade som för oss som fick följa hans insatser i filmer och de intervjuer han gett under alla år.
Vad jag kan förstå är det samma känsla från dom som kände honom oxå. Så tragiskt, han var ju inte många år äldre än mig så det är också sånt man börjar tänka på. Vi vet aldrig hur länge vi kommer leva så det är så viktigt att försöka fånga dagen och leva här och nu. Lättare sagt än gjort.


Jag o vovven har varit ensamma sedan i tisdagskväll så vi har hunnit många prommisar. Han är så rolig för när vi kommer till ett dike, samma ställe varje gång, hoppar han i vattnet i diket, gräver skälller och busar det visade sig att det låg ett plaströr under vattnet han till slut fick loss.
Så mysigt att vara hemma med honom och han är alltid så lugn när jag är själv med honom.



Jag bjuder på en sista bild och det är med mitt kaos av kablar, har ni liknande, eller kanske det bara är jag som har detta kaos...

P