tisdag 2 maj 2017

Utmattad kropp

Just nu känns det inte som jag har något att skriva för all min vakna tid går åt till att överleva smärtan som jag har, känns det som. Det finns vissa stunder som den är mindre jobbig men de är sällsynt, det är oftast efter att jag proppat mig full med mediciner. Då blir ju huvudet avdomnat så den tar ju inte bort smärtan utan gör mig dissy i huvudet. Men jag får lite avslappning i min kropp som annars går ständigt på spänn och i krisläge. Tröttsamt...

Valborg firade vi med våra vänner i deras hus några mil bort. Våra män hade varit på en tripp söderöver och när dom kom hem hade de köpt rosor åt oss ... jag blir lika glad varje gång eftersom det inte är så ofta det händer <3
Maken upplyste mig om att det var tio år sedan vi förlovade oss, det borde ju jag ha tänkt på oxå... jag har mer gått och tänkt på att vi firar tio år som gifta nästa år, i maj. Känns bra att man har vänner som förstår min situation och som det inte är jobbigt att umgås med, jag både får och kan ge energi trots min smärtproblematik. Jag har flera av dessa vänner. På arbetet och i vardagen försöker jag tackla min tillvaro obemärkt av smärta men det kräver faktiskt rätt mycket energi.



Tog kontakt med hälsocentralen idag eftersom jag känner mig både trött och slut och fick tid först om två veckor. Det går nog bra ändå eftersom jag lever redan idag med att inte riktigt veta hur jag kommer fungera mer än från ena dagen till den andra men känner att det måste kollas upp lite mer eftersom det är flera år sedan jag hade en liknande känsla. Men när jag måste stanna och vila på en körsträcka som är tio mil, det är inte något jag kan blunda för.

Andas....



Kram p