onsdag 31 maj 2017

Intervjuad om fallrisker idag

Arbetsdagen har varit konstig idag eftersom jag blev utkallad att medverka i en intervju med Sveriges radio, Västerbotten om fallrisker.
Du och jobbet har i en artikel uppmärksammat att fallolyckor ökar inom omsorgs och bemanningsbranschen och då vill Västerbotten göra en djupdykning och kontaktade oss för att få vår syn på saken. Eftersom jag jobbar med att förebygga olyckor och få en förändring i attityder inom byggbranschen tyckte vår kommunikationsavdelning att jag skulle ta det.
Det var lite pirr och naturligtvis fick jag avbryta intervjun när jag såg en arbetare på höjd inte hade fäst livlinan när han stod och balanserade på små ytor... men det viktigaste vi kan göra är att reagera och agera. Det hade ju inte räckt med att jag noterat det utan vi måste alltid ta för vana att agera på att förändra beteenden. En utmaning som heter duga.
Det ska påbörjas sända på fredagsmorgon för att senare på em dyka djupare in i ämnet. Jag hoppas bara att de klipper ihop allt på ett bra sätt.
Här kan ni läsa artikeln som drog igång ämnet, http://www.duochjobbet.se/halsa/okad-tidspress-gor-att-fallolyckorna-okar/

Jag for och hämtade hem vår lilla finne efter jobbet för inatt kommer maken hem och då blir han, hunden, inte ensam hemma. Vi har han på hunddagis eftersom jag jobbar borta och inte kan ha hunden med mig och maken fick jobb i Stockholm och inte heller kunde ha hunden, vilket han brukar ha. Det är lite tomt och lite jobbigt när jag kommer hem vid sex, sju och är helt solo men nu är det återställt.
Vi tog en prommis direkt och innan vi hunnit från tomten kom en lös springande hund (schäfer) som vi inte såg och hoppade över oss mellan staketet och soptunnorna i en attack men det gick bra för den hunden fick inget tag på vår lilla finne som reagerade snabbt och duckade som tur var. Blir så förbannad på hundägaren som hade sin hund lös och inte ens kopplade den efter händelsen utan mer"Ojojoj så här har det aldrig hänt" jojo säger jag, de måste veta att tendensen funnits för vi gick kopplad och gjorde inget konstigt för att behöva bli attackerad. Nötter..... känns bra att jag var lugn, ställde om min egen hund och mig och väntade ut läget till de hade gått vidare.
Här kan man läsa lite tips http://www.brukshunden.se/om-hunden-hamnar-i-slagsmal/
Bild lånad från runnersworld.se

Detta var en onsdag det med.....

lördag 27 maj 2017

Slagsmål i skogen

ojoj vilken lördagkväll.... sonens sambos syster (😉) ringde ikväll eftersom hon hämtade (chaufför) yngsta systern med kompis i krokarna kring vår by. Hon var rätt skärrad eftersom de yngsta har sett både en skadad fjolårsko och en björn i riktning mot oss... kompisen hade cyklat och ringt efter skjuts när hon sett björnen, inte så kul att vara ute och cykla då...
Maken som är jägare tog bössan, ringde jaktledaren och följde tjejerna där de sett älgen och björnen. Älgen hade haltat rejält med ett trasigt bakben och troligt blivit anfallen av björnen. Det går hett till här i byarna....  vi får hoppas det slutar bra för den skadade älgen....

Jag kom hem från Härnösand idag där jag tillbringat två dagar med min vän. Vi har hunnit vara ner på Birsta (Ikea) och vilat och badat men framförallt bara chillat och tagit det lugnt. Lite trångt på vägen hem bara med liten bil och våra inköp... fick ha sommarblomsterna mellan benen.




När jag for hem idag svängde jag förbi mamma med en liten blomma för morsdag. Själv kommer jag nog inte bli uppvaktad för det är liksom inte min sons starka sida... jag får väl skylla mig själv för jag har aldrig gjort någon stor grej av morsdag eller andra högtidsdagar heller.


Här är annars rätt bra förhållningssätt till morsdag....

Kram 💛

onsdag 24 maj 2017

Solokvist

maken har lastat riggen och är på ett stort projekt i Stockholm på arbete. Lite ensamt men det är bra att han är ute i jobb. Mäktiga maskiner och denna är rätt nyinköpt, man måste ha bra grejor om man ska ha jobb....

Vi firar nio år som gift idag. Herregud vart tar tiden vägen.... vi har alltid haft något för oss på varsitt håll att vi nästan aldrig firat bröllopsdag. 9år kallas linnebröllop, jag skrev en liten text om det. Jag gjorde lika förra året när det var gummi....

I veckan var jag på provtagning... har ju varit så himla trött senaste tiden att jag bett om att det kollas upp. Kanske inte så konstigt med tanke på den värk jag har som tar kraft men man känner ju sig själv och jag är otroligt trött att på tio mils bilkörning måste jag stanna och vila... det är inte vanligt.
Nu får jag invänta läkarens svar om allt står rätt till.

Skönt med lång helg nu. Jag åker ner till min vän imorgon torsdag och får se när jag vänder hemåt. Det var ett tag sedan vi sågs så det blir mysigt. Hoppas på lite fint väder, verkar tyvärr inte bli det här i norra delarna av sverige.

Trevlig helg

söndag 21 maj 2017

Städ och flytthelg

I fredags fick min son och hans fästmö tillgång till sitt hus och nu börjar en ny spännande tid som förstagångs husägare. Jag hade lovat köpa in lite smått och gott så på fredagen for jag till Jula och handlade. Det finns verkligen nästan allt man behöver där.

När lördagmorgon så kom stack jag över och började hjälpa till med att städa in sig så de snabbt kunde flytta in eftersom det är svårt att inte längta och vilja bo direkt och är man några stycken så går ju allt mycket fortare.

Sonens farmor och farfar kom oxå upp och hjälpte till samt att jag hade en väninna hos mig som hjälpte till. Då fick husägarna tid att flytta och köra sina saker och dom har faktiskt sovit där sedan i fredags. Dom får så himla fint! För att slippa köpa på sig allt så har dom fått tagit vår vardagsrumssoffa, utemöbler i konstrotting och en äldre antik byrå. Jag har flera soffgrupper hemma så nu har jagfått tagit ner den skinnsoffa vi köpte när vi flyttade in till vårt hus för tolv år sedan. Den blir förhoppningsvis inte så långvarig ... beträffande utemöblerna har jag tänkt att köpa nya vita utemöbler som passar bättre min stil.
Dom har köpt ett hus med jättefint läge mot havet så idag doppade jag fötterna men konstaterar att det är alldeles för kallt för årets första dopp.... dock finns det tuffingar som redan provat.
Denna helg har varit fantastisk i vädret och solen har verkligen värmt. Gick en härlig tur med vovven och vi bor så bra till och har närhet till vattnet att det är svårt att inte ta fina bilder, som den med vovven på ute på en brygga.

Imorgon bär det av till Sundsvall på jobb, Umeå på tisdag sen är det långhelg. Så skönt!! På onsdag ska jag på provtagning eftersom jag känner mig så trött.

tisdag 16 maj 2017

Bildkavalkad av senaste veckan

min trognaste vän på fyra ben håller full uppsikt och ingen tar sig förbi vår finne, Nitro. Husse är sprängare så nästa vovve blir Nobel, ett litet dilemma bara.... det räcker bra med en finne för matte....

Vi har det fantastiskt här i byn eftersom vi kan köpa närodlat från grannbyar. Äggen kommer närmast, det är hönseriet som säljer vidare fläskkött från Långsjön och potatis från sidensjö. Allt inom kommungränsen. Tio plus för detta!!! 

Helgarbete på vilodagen (söndag). Efter många månaders tjat o gnat, nja förresten det har inte varit ihållande men jag började nog för 24 mån sedan ta initiativet till att vi skulle ta hand om fallbjörken som stormen tog för den låg på vår andra tomt nära vägen så jag har behövt se den varje månad som inte snön har gömt den... snacka om tålig och uthållig hustru... visst,  hade jag kunnat skulle jag tagit det själv hela uppdraget, men efter olyckan känner jag att jag inte är trygg att köra motorsåg med en fungerande hand.... stor säkerhetsrisk... men i söndags tog vi tillsammans tag i den och nu är det gjort, jag kan lägga det bakom mig och påbörja nästa uppgift, att förbereda och smått implementera för nya arbeten.... det är så roligt och skönt när saker blir gjord tycker jag, att två människor under samma tak har sån olika uppfattning är rätt fantastiskt. 


En arbetsplats ute på ett bygge i Västerbotten. Vi hade genomgång inför kommande revision.


Min fina vän som jag haft sedan länge (typ slutet på 70 talet lärde vi känna varann) fyllde 47 i måndags. Jag skickade en blombukett via interflora med en bukett som stödjer cancerrehabfonden. Hon har genomgått en grym cancerbehandling och hade verkligen inte lång framförhållning med framtiden under pågående behandling, men som den livskraft denna gudinna är med  otroligt stort hjärta och en humor som få har hon nu passerat tio år över vad hon då trodde, det är en lycka att få vara hennes vän och hennes sons gudmor, som hon mot alla odds fick efter att blivit proppad med cellgifter. Bara det är en naturbegåvning. Hon sa att hon fick sig sin första "snorgråt" som 47åring av mitt lilla meddelande. 😂😘 

På fredag ska jag träffa min läkare (nya) på vårdcentralen eftersom han först ska bli insatt i min historia med smärtan och sen måste jag kolla varför jag är så förbannat trött... kan inte ens köra tio mil längre utan att lägga in en stunds vila efter vägen, galet.... har förutom det hjärtklappning och känner mig stressad fast jag ändå är lugn... konstig men ändå inte, kroppen brukar ju ha bra signaler för att säga att den (jag eller innehavaren av kroppen)  ska varva ner och jag vill väl bara egentligen inte lyssna, tjurig som jag är...

Ja detta huvudbry...tack o hej


onsdag 10 maj 2017

min olycka min smärta mitt liv

Det är nu sju år sedan min olycka. Sju år av dagliga smärtor dygnet runt. Det är svårt att förklara egentligen hur det är att leva med smärta, jag ska ge er ett försök att berätta hur jag har det. Min sanning är ju ingen annans sanning.
Hela mitt liv blev omkullkastat på några sekunder. Till en början trodde ingen, inte ens jag att det var så pass allvarlig skada som det blev. Däremot kände jag när jag vaknade upp efter kraschen att det var något som inte stämde.

Det började en fin vårvinterdag i mars 2010 (redigerat pga hjärndimma av mediciner...inte 2007 som jag skrev) när jag hade varit ute på en härlig promenad och kom hem på min gård. Sonen var ute och lattjade lite med vår skoter och jag skulle också göra det tänkte jag. Problemet blev att den vinterns stora nederbörd av snö hade täckt över en vedställning som var placerad strax nedanför den stora uppskottade högen som jag naturligtvis körde upp på och tanken var ju även nedför, vilket gick fast med tvärstopp i den järnställning som stod upp en decimeter ovan snön och det såg jag inte förrän det var försent.
Vet inte om jag i paniken att jag skulle bromsa istället tryckte på gasen, det är omöjligt att säga. Det enda jag kommer ihåg är att "helvete, det här verkar bli galet". När allt tog tvärstopp och jag flyger framåt och över styret i en framåt kullerbytta kommer jag även ihåg att jag tänkte, jag måste passa huvudet. Jag hade ju registrerat ställningen och ville inte träffa den med huvudet och därav höll jag halsen sträckt som om ni tänker stretching åt höger. 

Min vänstra sida träffade järnställningen där den värsta smällen togs av armen eftersom jag landade med min vänstra arm och axel på ställningen, benet oxå.
Vi pratar alltså cm från huvudet om jag inte hållit det mot höger. Kunde lika gärna blivit Jordad .
Jag kommer inte ihåg så mycket mer än att när jag vaknade upp där liggandes på snön var hela min vänstra sida i ett förlamat tillstånd och det gjorde något så in i h...vete ont i armen att den smärtan är svår att glömma. 
Här var det alltså bara att börja tänka logiskt och eftersom min son, 15år, var närvarande och hade sett allt var han den jag gav i uppgift att ta fram min telefon ur fickan, ringa 112 och be om hjälp.
Det var bara vi hemma och jag lotsade han genom vad han skulle säga och beskrev vad som dom på SOS kommer att säga.
Min styrka i det här fallet var ju att jag jobbat i nära samarbete med SOS under byggandet av ny järnväg och vi hade haft räddningsövningar och kontakter vid samverkansmöten etc så det kändes bara bra att kunna lugna sonen som var jätte skärrad.
Han fick uppgifter att utföra i väntan på ambulans, som ex att försöka få in ngt varmare underlag mellan mig och snön. Jag hade tunna träningsbyxor och en tunn vindjacka på mig. Dit vi bor får man räkna med en väntan på mellan tjugo till trettio minuter innan räddningstjänsten är på plats, då får det inte vara mycket trafik på vägarna.
Det som hänt mig, som uppdagades långt senare, var att min plexusnerv var skadad, förutom bruten fot, spricka i skuldran och allmänt blåslagen men det var snabbt konstaterat. Nerven hade ryckts ut från ryggraden, en skada alltså på nervroten och den platsen läker inte som andra nervskador.

Det är en ovanlig typ av skada, det är tydligen jag och motorcyklister som kraschat i mitträcken som man oftast ser denna skada. Skadan ger som ni förstår bestående men.
För mig har man konstruerat en ny greppfunktion i vänster hand utifrån att man har använt senorna och de muskler i handen / armen som kirurgerna efter mycket kontroller trott varit lite aktiv. Tyvärr har många av musklerna i min vänster arm gett upp så för min kirurg Claes var det som att hitta en nål i en höstack. Jag har gått igenom sex eller åtta operationer för själva greppfunktionen, den kosmetiska kirurgin och sex eller åtta operationer för smärtlindring av neurokirurgin. Ni hör, det är så många operationer att jag inte ens kommer ihåg exakt antal, men jag har ju allt dokumenterat om jag skulle vilja ta reda på exakt antal. Det i sig är ju inte speciellt viktigt.

Att drabbas av långvarig smärta innebär för mig att, för resterande del av mitt liv, hantera min kropp som värker 24/7. Man sover dåligt och när sömnen är dålig rasar orken och när orken uteblir rasar kroppen och hjärnan etc. Smärtan begränsar, den tar över så orken för träning får stå åt sidan, orken att träffa människor blir ibland begränsad, det känns som att bestiga berg när man ska utföra minsta lilla vardagliga syssla bara just beroende på dagsformen, det är galet utmanande.

Jag har inte varit sjukskriven allt för mycket, visst det har förekommit under dessa år med jämna mellanrum men det är ändå så jag har kommit tillbaka och jag arbetar idag full tid men med en fantastisk arbetsgivare som tillåter mig att arbeta från hemmet när jag behöver. Jag styr min egen tid så långt möjligt. Går inte detta kommer jag att bli sjukskriven, finns som ingen annan utväg.

Allt handlar om en balans mellan arbete och privatliv. Idag har jag inga barn boendes hemma, jag har bara mig själv att ta hand om och ett liv med min make som jag vill umgås och göra roliga, vanliga saker med. Jag älskar att resa, jag älskar att umgås med vänner, jag älskar att jobba, jag älskar att vara självständig, jag älskar att vara behövd, jag älskar att vara i ett sammanhang etc. Ska detta fungera nu med min smärtproblematik behöver jag hitta en balans. Den är skör och ibland balanserar jag på en knivsegg. Jag känner mig själv, min tävlingsinstinkt min tåga mitt j...anamma men det räcker bara till att balansera vardagen med jobb och det är frustrerande. Jag skulle vilja att den räcker till att jag orkar ta hand om, verkligen TA HAND om mig själv med träning. Jag orkar inte det, jag skulle behöva en egen pt som bodde här hos mig till min tröskel är övervunnen. Men just nu får det vara bra som det är, det gäller att andas och inte stressa upp sig, gilla läget för en stund... 
Men känner ni någon som vill ge sig på en utmaning, dvs mig, hör av er. Målet är att jag ska orka träna med löpning längre än femtio meter. Det är huvudet det sitter i.... mitt huvud jobbar mer än fulltid med smärta, hur ska annat få plats...

Ibland faller jag men det är ok och jag vet att jag mår bra med människor och oftast är jag trots min jävla värk glad, jag är positiv, jag ler och skrattar och jag tänker som Robbie Williams sjunger, Love My life 🙏❤️lyssna....

tisdag 9 maj 2017

Fulltecknat

Denna vecka är det verkligen proppfullt i min almanacka. Måndagmorgon startade med hälsa och säkerhetsveckans inledning kl 8 i Umeå på byggservice. Inom vårt företag har vi årligen en vecka där vi särskilt uppmärksammar och utökar aktiviteterna i hela företaget vad gäller hälsa och säkerhet. Vi har ex.vis lunchpromenader för kontorstjänstemän, första hjälpen utbildningar, räddningsövningar, riktade skyddsronder, kvällsarrangemang med löpträning, informationsinsatser för olika verktyg vi har till hjälp för att förbättra arbetet mm mm
Själv blev jag uppbokad utöver detta på utbildning i entreprenadjuridik. Det är så otroligt roligt och om jag vore yngre skulle jag nog velat bli jurist i arbetsrättsliga frågor.
På torsdag far jag till Luleå och fredag i Umeå igen. Helgen kommer jag tillbringa liggandes antar jag, men.... det är inte ofta det blir så här i kalendern.

Ikväll tillbringar jag en extra stund framför tvn och ser Robin i den första delfinalen. Det är så otroligt roligt att se alla tokiga, galna, roliga trista och braiga bidrag. Men att säga att man ser detta är inte speciellt hippt och alla som tycker annat är ju inte sen med att uttrycka sig om detta....
leve friheten att göra som man känner för och låt det bara vara så ....

Go'natt

lördag 6 maj 2017

Våren har anlänt

Veckan har verkligen gått i rusande fart och eftersom måndagen var en röd dag så blir det ju kortvecka. Härligt. Dock i fredags kändes det ju inte som en fredag men vilket fantastiskt väder, så himla härligt men synd att jag mest tillbringade tid i bilen.

Jag var upp till Lycksele i torsdags på miljö och kvalitetsrevision och hade med mig en kollega från Härnösand. Jätteskoj att slippa vara själv och vi surrade på så tiden gick fort i bilen. Två och en halv timme i bil resp väg. Hämtade upp henne på resecentrum i husum, smidigt.
Alltid lika roligt att komma ut på revisioner och träffa människor och jag fick sån fin feedback när jag som avslutning frågade hur de kände efter dagens genomkörare med frågor och granskning så då sa platschefen att det var den roligaste revisionen han varit med om, detta för att han tyckte att jag visste vad jag pratade om och att det var som en fin diskussion under hela dagen, inte som att jag kom som en polis som många gånger är den känslan produktionen upplever vid revisioner. Tackar tackar, jag blir glad och stolt!



En rolig sak vid rundvandring på industrihotellet var att jag hittade en rum, fullt med alkoholhaltiga flaskor, men jag skämtade och sa att den arbetsmiljömässiga kontrollen inte ingick i dagens revision. Så här såg det ut...

Hemmavid har maken påbörjat förändring av platsen för hundgården. Den ska flyttas och göras om och hoppas att slutresultatet blir bra. Fick lägga in min "veto" och vi var sams om utförandet innan han startade. Får väl lägga ut före och efter bilder kanske.

Mina nya skor från footway har kommit hem, såååå fina!

Trevlig helg!


tisdag 2 maj 2017

Utmattad kropp

Just nu känns det inte som jag har något att skriva för all min vakna tid går åt till att överleva smärtan som jag har, känns det som. Det finns vissa stunder som den är mindre jobbig men de är sällsynt, det är oftast efter att jag proppat mig full med mediciner. Då blir ju huvudet avdomnat så den tar ju inte bort smärtan utan gör mig dissy i huvudet. Men jag får lite avslappning i min kropp som annars går ständigt på spänn och i krisläge. Tröttsamt...

Valborg firade vi med våra vänner i deras hus några mil bort. Våra män hade varit på en tripp söderöver och när dom kom hem hade de köpt rosor åt oss ... jag blir lika glad varje gång eftersom det inte är så ofta det händer <3
Maken upplyste mig om att det var tio år sedan vi förlovade oss, det borde ju jag ha tänkt på oxå... jag har mer gått och tänkt på att vi firar tio år som gifta nästa år, i maj. Känns bra att man har vänner som förstår min situation och som det inte är jobbigt att umgås med, jag både får och kan ge energi trots min smärtproblematik. Jag har flera av dessa vänner. På arbetet och i vardagen försöker jag tackla min tillvaro obemärkt av smärta men det kräver faktiskt rätt mycket energi.



Tog kontakt med hälsocentralen idag eftersom jag känner mig både trött och slut och fick tid först om två veckor. Det går nog bra ändå eftersom jag lever redan idag med att inte riktigt veta hur jag kommer fungera mer än från ena dagen till den andra men känner att det måste kollas upp lite mer eftersom det är flera år sedan jag hade en liknande känsla. Men när jag måste stanna och vila på en körsträcka som är tio mil, det är inte något jag kan blunda för.

Andas....



Kram p