måndag 20 mars 2017

Nygammal favorit

Eftersom jag gillar positivt tänkande och väljer att se den sidan för det mesta hittade jag , för ett tag sedan, en riktigt god gammal klassiker, som verkligen passar denna årstid när ljuset kommer och vi får fantastiska vårvinter dagar. Det är en feelgood boost som tål att lyssnas till när man är lite morgontrött som jag kan vara. Det går inte att inte le till denna låt. Lyssna via länken som jag hoppas fungerar annars får ni söka upp den på nätet.

Åh vilken dag, Lill Lindfors via Spotify

Nu har jag hunnit packa med... tog fram resväskan i lördags, hängde upp massa kläder och kollade vad som gick att kombinera. Efter det orkade jag inget mera... fredagskvällens galej tog ut sin rätt.
Vi var på fjällräven center och kollade in konsert med stiftelsen och takida. Min fina vän och granne kom kl sex med sin dotter och en kompis till mig och vi drack lite vitt bubbel och surrade lagom till vi for in till stan.
Konserten var bra men ljudet där vi satt blev lite dåligt för det studsade mot kortsidan av taket så jag fick hålla för ett öra för att inte bli galen på ekot...
Robban som sjunger i båda banden har en fantastisk röst. Jag har en arbetskompis som är barndomsvän med honom som berättade att robbans guld strupe är uppbyggd av cigaretter och whiskey... kan man inte tro. Men han är ju en riktig rocker. Låtarna från stiftelsen är betydligt mer trallvänlig och partyhöjare medan takida har rätt tuff hårdrock men deras lugnare låtar är verkligen helt fantastisk. Det var en kille från USA som heter Robin star som spelade i mellanakten och han var oxå super. Maken hämtade oss halv ett och efter att vi kom hem låg jag vaken av värken till kl 03.50.... klev upp kl tio på lördagen men tröttheten kom vid halv sju sen somnade jag till och gick o la mig redan kl 22.00. Det blir lätt så när rutinerna bryts och jag har tabletter för natten som när jag inte tar dessa ligger jag med värk som inte går att somna till.  Modo fick på lördagskvällen byta rink till anrika husumhsllen som jag tillbringat så mycket tid i när sonen spelade hockey. Var det inte cafeterian så var det speakerbåset som jag fick vara delaktig i. En riktigt rolig tid.



Satt ute en sväng under lördagen med Nitro i koppel och när jag skulle fota honom lyckades jag få med hans rymningsförsök ... min lilla Houdini ... men jag hann springa från knästående ett par meter bort och nypa honom innan han var lös så 1-0 till mig.

Idag måndag har jag varit på intygsskrivning för min skada där de kommer fram till en invaliditetsnivå som jag sen får dokumenterat. Känns skönt att en del i min skada stängs igen nu. Resten av livet är det värken som är det svåraste bestående menet.

Jobbar bara imorgon sen rullar vi mot Arlanda för att på torsdag morgon lyfta, till soooolen !!!

Kram