torsdag 19 januari 2017

Forskningsprojekt

Har gått med i ett tio veckor långt forskningsprojekt med KBT behandling digitalt gällande långvarig smärta och/eller psykiska hälsoproblem via akademiska i Uppsala. Ska bli spännande och se om jag får komma med direkt eller stå på väntelistan. Kan jag bidra med något kring att leva med långvarig smärta gör jag gärna det!!

I veckan konstaterade jag att jag snart (mars) stått ut i SJU år!!! Det är nästan värt att firas...
Än jobbar jag full tid, kämpar dagligen med smärtan, väljer med omsorg och planerar i kalendern för privata roligheter och hur jag ska fördela min energinivå.
Jag är glad och lycklig, de flesta dagar, trots min situation, visst faller jag men jag kommer upp igen och hur många fina människor jag än har omkring mig, är det bara jag själv som hjälper mig upp när jag fallit. It's in my head.

Vet att när allt var nytt, 2010, var mina tankar kring hur jag skulle må om sådär fem år, tio år. Med medicinering och hur kroppen skulle må, huvudet osv.
Till dags datum vet jag att kroppen orkar knappt med att jobba och ha ett fungerande privatliv med umgänge och därmed ett totalt frånvarande träning. Jag har försökt men tyvärr får jag inte till träningen, det är min näst största utmaning jämte smärtan. Jag är dock glad att mitt psyke är fortsatt positivt och starkt, alltså ett riktigt tjurhuvud.... på gott och ont... men framför allt prioriterar jag roliga saker just för att inte ge efter och bli bitter och destruktiv över min situation. Jag bestämde mig tidigt för att acceptera livets läge och ge mig så bra liv som det bara går, det är ju i grunden bara jag själv som ansvarar över mitt liv och hur jag ska leva.
Jag har ju även den möjligheten just för att jag kämpar och jobbar, det har ju inte fungerat om jag gått sjukskriven. Som jag själv känner det när jag varit sjukskriven efter operationer är det lätt att hamna i en destruktiv tanke och ältande och tycka synd om och ledsam känsla. Då är jag så tacksam att jag har mitt arbete, som jag verkligen gillar, att komma tillbaka till.


Ja detta en liten torsdagstanke mitt i vår snurriga värld...

Kram