måndag 31 augusti 2015

Mental styrka

ja nu är det dags att på allvar börja utmana den mentala latmasken. Jag har träningsvärk i benen efter helgens förvirrade skogspromenad, skönt men irriterande. Skönt för att musklerna ändå finns där någonstans men irriterande för att dom inte var bättre tränad.... Nu fick jag av min vän ett superenkelt schema som hon utmanar mig i, det är plankan, och ja idag började den!
Ska verkligen försöka övervinna den här mentala krigszonen mellan träning och vila, jag vet ju att jag mår så mycket bättre när jag rör mig.

Annars har dagen bestått av strategiplanering och förberedelser inför veckans arbeten. När jag åkte hem slog min bils mätarställning över på 10.000 mil. Det är i och för sig på 3,5år så i tjänsten har jag kört nästan 2900 km per år. Inte mycket om man jämför med en resande (försäljare) men i min värld är det mycket.  Inte undra på att stussen och magen har börjat forma sig efter en blandning av tradarchaffis o ardenner ...
Hade jag kunnat gå eller cykla till jobbet hade det nog varit bättre för hälsan. Har dock inte den möjligheten och då är tidiga mornar och sena kvällars resultat "Moi".



Så just nu tackar jag för utmaningen och första passet är utfört, höll ut lite extra så den mentala utmaningen är nu igång. Får nog återkomma mer i detta ärende :) 

Tack o hej




söndag 30 augusti 2015

Vänner och eftertanke

Idag åkte jag ner till min vän i Häggdånger utanför Härnösand. Det har varit en fantastisk dag med fint väder. Vi tog oss en promenad, hamnade lite vilsen skogen, balanserade på stenar, berg, mossa och ris och kände oss allmänt lite ofärdig, men kul hade vi. vi hade både mobil och vatten med oss och det fanns så stora och mycket av blåbär i skogen.
När vi väl hade orienterat oss öppnade sig den mest magiska utsikten någonsin...


 

Skönt när promenaden blir som ett träningspass oxå, vilket väl behövs för min del, jag är så långt ifrån tränad som det finns. Efter denna två timmars tur var vi värd en kaffe Karlsson sen fick vi njuta av en god tapas middag. Otroligt tacksam för dessa vänner <3

Naturen har en otroligt stark påverkan på mig, även om det kan gå en stund mellan gångerna jag befinner mig mitt i skogen, så finns det något magiskt med att tillbringa tid i vår fina natur. Känna havets doft, lukten av mossa och kåda och insupa det lugnet som råder i skogen. Få känslan av att man är en pytte i det stora hela och inse vad som är viktigt att prioritera.




torsdag 27 augusti 2015

Det här kan vara jag...

Eftersom ni inte vet vem jag är mer än i den korta presentationen här på bloggen tänkte jag berätta lite mer.
Jag bor på landet, strax utanför Örnsköldsvik, på en härlig gård som har stora ytor både ute och inne. Här har jag bott med min son och make sedan oktober 2005.
Född i Västerås, uppvuxen i Härnösand och har bott en kort period i Stockholm.
Familjen består av nämnda personer samt min lilla älskling Nitro, som är en finnspets eller om ni vill en finsk spets. Nitro har fått namnet efter maken som jobbar med sprängning 😊 lite fyndigt tycker vi, sen är han (vovven alltså) som vi andra i familjen, snabb och explosiv i humöret...
Nitro är en trädskällare och det betyder att han skäller på toppfågel som sitter i trädtopparna. Maken är även jägare och nu har ju fågeljakten kommit igång och det är nog Nitros lyckligaste tid på året!

Jag har varit intresserad att ta jaktlicens jag med, men tyvärr råkade jag ut för en olycka 2010, som begränsar mig lite i ena handen och det är inte omöjligt men det kräver lite mer sträcka innan jag tar mig an sådana utmaningar som en jaktlicens kräver.
Min utmaning just nu är att fortsätta arbeta full tid och klara vardagen utan att falla ihop av smärtan som numer är en daglig följeslagare i mitt liv.
Jag har fått en så plexusskada där nervroten till C5 nerven ryckts ut från ryggmärgen, vilket inte kan opereras, så nu har min vänstra hand som varit helt utslagen äntligen fått ett konstgjort grepp att jag  nu kan hålla i lättare saker, som ex telefon, handdukar men inte en kniv eller gaffel.
Mycket som man får ändra på i vardagen men jag måste säga att människan är fantastisk som är så anpassningsbar. Mot smärtan som är jobbigaste utmaningen har jag en nervstimulator inopererad, som dock inte är fullt fungerande så jag inväntar ny operation. Ni kan läsa mer på www.medtronic.se
Där kan man även läsa om nervsmärtor.

Min son har lämnat tonåren nu och är inne på sitt tjugonde år och är på väg att flyga ut ur hemmet. Det är både med glädje och skräck jag inser nu att min tid som mamma övergår i en totalt annan uppgift och fas. Det känns tomt att inte ha dessa skjutsningar till träningar eller kompisar det känns tomt att inte vara engagerad i föreningslivet som jag var med hans idrott. Jag får mer tid själv men vet inte riktigt vad jag vill än. Så just nu när jag får ledig tid och orken är med mig så umgås jag gärna med mina vänner som finns kvar i min barndomsstad. Sen älskar jag verkligen att resa, så jag peppar min man för fullt så han blir ordentligt förberedd att hänga på när det blir dags. För resan är det bara pengarna som styr vart det blir av. 

Vi har får uppleva både Sydafrika och Sydamerika och Mexico med fantastiska resor sen har jag förutom Medelhavet massor av gånger varit på en tripp till Thailand. Har kvar lite speciella önskemål som jag kommer försöka bocka av med åren. Det är bland annat Kenya/Tanzania med kombo Zanzibar, Dominikanska republiken, Aruba med combo Curaçao mfl.



Jag jobbar inom bygg och anläggningsbranschen med frågor kring hälsa, miljö och säkerhet så om jag inte har nog med utmaningar privat så får jag det i denna bransch. Att jobba med förändrade attityder och beteenden i en konservativ bransch kan ni förstå kräver sin styrka, men oj vad roligt jag har mest hela tiden! Love it!

That's all for now
See you / p


onsdag 26 augusti 2015

Att vara på flykt...

UNHCR skyddar människor på flykt från krig och förföljelse

På uppdrag av FN leder UNHCR arbetet med att skydda människor på flykt undan krig och förföljelse.
UNHCR delar ut nödhjälp, kämpar för deras mänskliga rättigheter och ger människor på flykt en bättre framtid

Människor som är på flykt har ofta lämnat allt bakom sig för att göra den farliga resan till säkerhet.
UNHCR är på plats i alla världens stora konflikter och ger människor akut nödhjälp som tak över huvudet, mat, vatten och sjukvård.

De flesta flyktingar vill återvända hem. När det inte är möjligt ger UNHCR dem en chans att bygga upp sina liv på nytt.


Stöd UNHCR och bli månadsgivare

Att ge en gåva till UNHCR:s arbete varje månad är ett bra sätt att stödja kampen för en värld där människor på flykt har en trygg framtid.

Gå in på http://sverigeforunhcr.se/ och bli månadsgivare du med!

Jag har valt att stödja med 100kr per månad, dessa tragiska och gripande berättelser som finns om flyktingarna som överger sitt hemland för att de inte ser hopp eller möjligheter att kunna leva sitt liv som de önskar. Tror ingen vill fly sitt hemland utan det är det sista man väljer om man inte emigrerar utav en helt annan anledning.

UNHCR har belönats med Nobels fredspris två gånger. Den första gången var 1954 för sina insatser för flyktingar i Europa efter andra världskriget.
Andra gången var 1981.

"Ett erkännande av att världens flyktingar inte är bortglömda"

- Dåvarande flyktingkommissarie Poul Hartling


Vill även passa på att locka er till att bli fadder via www.wwf.se, jag valde att bli elefantfadder för ett par år sedan. Detta för att arbeta mot tjuvjakt och utrotning av dessa mäktiga djur.

tisdag 25 augusti 2015

Mörkret kommer

Snart har augusti tagit slut och mörkret är här. Jag gillar höst mörkret när man får tända ljus, om man hinner innan man är för trött och går till sängs. Veckodagarna verkligen springer iväg.
Nu får jag njuta av sommarens resor, vår senaste förra veckan, sen ser jag fram emot Madonna konsert i november. Vi åkte med Skottlandsresor vilket jag kan rekommendera, guiden Mia, som även äger bolaget, var helt fantastisk. Se mer om deras resor på www.skottlandsresor.se

Sen vill jag passa på att rekommendera att titta på SVT/DoxThe Forecaster
som handlar om Martin Armstrong som är mästare på att förutse saker. Passar bra så här i kaoset av världsekonomin och raset på världens börsar.

Övrigt idag har jag hunnit med ett besök hos tandhygienisten, vilket är en skräckblandad förtjusning, men det gick bara fint.
 

Bild lånad från Aftonbladet
 
 
 
//P

måndag 24 augusti 2015

En måndag likt ingen annan...

Efter en veckas semester började denna måndag som vanligt fram till lunch men sen blev det ett litet äventyr med sonen och hans tjej. Efter mycket gnetande och sparande men framför allt avyttrande av alla maskiner och fordon i hans ägo var det dags att fara till Sundsvall och hämta hem en "ny" bil (lätt begagnad) som han köpt.
Äntligen har han haft möjlighet att köpa det han ville, och ingen kan väl vara gladare än han, fast jag är lika glad förstås ... nu får vi ha vår bil ifred.... 🚘
Efter köpet var klart for vi till hans pappa och drack kaffe. Sonen hämtade upp tjejen som vi tidigare släppt av på Ikea och jag brassade ensam hemåt  i 15 mil.
Jag är van att köra eftersom mitt jobb kräver mycket bilkörning och att få sitta ensam, lyssna på musik/radio i bilen är något av det mest avslappnande jag vet. Milen försvinner fort och i Norrland är tio eller tjugo mil ingenting 👍
Hemma har maken och jag börjat se en Netflix serie som heter "Rita" och ikväll tog vi två avsnitt igen. Svårt att sluta se när man väl börjat. Den handlar om en lärarinna och hennes omgivning med allt vad det innebär att vara inom skolväsendet plus lite till 😘 sevärd iallafall.

Det var en måndag det med, Go'natt 🙏


lördag 22 augusti 2015

Nytt försök, ny tid

För några år sedan försökte jag ha en blogg igång, det tar mer tid än man tror och sedan var jag väl inte tillräckligt engagerad. Därför tar jag sats nu med ett nytt försök, om allt och ingenting. Jag får se vart det kan bära men är ödmjuk inför försöket, ibland kanske man bara tycker att det inte är något att skriva om, då får det väl vara så.

I min ungdom skrev jag dagbok, under flera år, och det här är väl ett sätt att försöka ta upp det igen fast men en annan utgångspunkt, jag är nu vuxen, kvinna, mamma, fru, kollega, fulltidsarbetande, skadad där smärtan är en vardaglig utmaning, livsnjutare, glad, sur alltså en vanlig utifrån mitt sett att se människa.
Eftersom jag gillar att uppleva saker, i stort och smått, blir väl det den röda tråden i bloggen. Vi har alla våra olika saker som driver oss, som utmanar oss och som får oss att växa. Det är det som kallas livet.

Vi har nu avslutat det sista utav vår sommarsemester 2015. Man kan tycka mycket om sommaren, men det är skönt att fått vara ledig. Vi har haft husbilssemester på Gotland med en sväng förbi Eskilstuna med omnejd, sedan en resa till ön Islay i Skottland med stopp i Edinburgh. Nu väntar vardagen och arbetsveckor en lång tid framöver så det gäller att förgylla helger och kvällar med det man mår bra av.

Lite semesterbilder ska ni få
Först ut är Sundbyholm i Eskilstuna som erbjöd otroligt härliga promenadstråk i slottsparken när väl regnet gjorde uppehåll.


sedan for vi vidare till parken zoo för att se Carola uppträda (min andra gång denna sommar)

efter stopp hos bekanta drog vi sedan vidare till Gotland

stenkusten

Hoburgsgubben i skymning

vårt sommarhus på hjul
 
för att sedan avsluta sommaren 2015 i Skottland och på ön Islay